Katter har en magisk kraft om man inte mår bra

Söndag kväll till måndag eftermiddag hade jag det svårt att stå ut. Med alla känslor som var ett kaos inom mig. Alla tankar som härjade och skrek i mitt huvud.

För ett tag sedan träffade jag min mormor, och som jag längtat efter den stunden då vi kan prata och umgås igen. Vi hade inte setts sedan jag var tonåring. Allting blev annorlunda efter det. Vi tappade kontakten. Och jag är så rädd för att det kommer att hända igen. När jag inte vågar ringa och inte mormor ringer heller. Jag saknar redan henne. Men hur ska jag hitta modet? Varför jag inte vågar ringa henne är för att jag är rädd för att förlora henne igen. Och att det blir mer smärtsamt om vi har en positiv kontakt med varandra. Samtidigt, om jag inte ringer kommer jag förmodligen bara bli mer ledsen. Som tur är har jag Kirsi och Dallas. Som tröstar mig i dessa stunder.

Jag fick ett kort sent i vår, en hälsning från mormor och morfar. Jag saknar mormor, det gör jag verkligen. Jag har satt kortet på mitt datorbord. Så att det påminner mig, att jag faktiskt kanske skulle må bra av att ringa henne ändå.

Tre underbara katter

Här är tre av mina och min livskamrats katter. Mimzan finns inte längre kvar i jordelivet, men jag kommer alltid minnas och sakna henne. Vi kommer det. Dallas och Kirsi är några riktigt uppmärksamhets ”störda” katter, som jag brukar säga. Som hela tiden vill vara i fokus på ett eller annat sätt. Men vad jag älskar dem, alla tre.