Del 4: Psykiatriska avdelningar

Att vara inskriven på olika psykiatriska avdelningar, både som öppna och låsta är något av de tuffaste och jobbigaste erfarenheter jag har, speciellt av de låsta.
Jag blev aldrig inskriven frivilligt. Idag vet jag att man i visa städer kan skriva in sig om man känner att man har behov av det. Men så var det aldrig för mig.

Att låsa in mig på psykiatriska var bara en temporär lösning, men eftersom jag inte fick den hjälp jag behövde i min vardag blev min tillvaro kritisk och man såg ingen aning lösning än att skriva in mig. Jag har haft ett svårt självskadebeteende, eller man kanske ska säga har, för när man väl skadat sig själv, blir man aldrig riktigt fri från dit. När det blir tufft hamnar man fort i tankarna på att skada sig själv, som det har hjälp förut. Men att skada sig själv ger bara en temporär lösning.

Jag minns att personalen på de psykiatriska avdelningar inte var särskilt engangerande av att hjälpa patienterna som var inlagda. På barnpsykiatrin fick man lyssna på musik. gå ut på promenader med personal och de satt med när man ritade eller tittade på tv. Men på de vuxen psykiatriska avdelningarna jag var inlagd på var det tvärtom. Det var svårt känslomässigt att inte ha någon att prata med. Utan man tittade istället ut genom fönstret i väntan på att bli utskriven igen. Men när man väl var utskriven gick alltid tillbaka som det varit förut, till en tillvaro med ångest och självskadebeteende.