Del 7: Mina svårigheter

Som jag skrev i delen Att leva med psykisk ohälsa som vuxen i dagens samhälle under fliken psykisk ohälsa, så ställer samhället mycket mer krav på en som vuxen. Om man har Aspergers syndrom eller andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan det ställa till problem på många sätt. Samhället förstår inte hur mycket vi kämpar. Ett exempel är att jag har väldigt svårt att ”separera” olika ljudintryck. Jag hör ALLTING på samma gång. De flesta som inte har högfungerande autism eller autism, kan sortera ljud, och stänga ut de som inte man behöver fokusera på. I ett fikarum på jobbet kan ofta ljudnivån vara hög, och det kommer ljud från många olika källor. För mig är det omöjligt att stänga ute ljud, jag har varje ljudkälla lika starkt och det blir väldigt rörigt i huvudet, och utmattande psykiskt. Jag har inget ljudfilter. Det enda gången jag kan stå ut med så många ljudintryck är på en konsert eller festival, då jag älskar musik och se mina favoritband live. Men det är tufft, det kan jag inte neka, och ibland slutar det inte heller så bra. För dessutom har jag svårt för känselintryck. Jag har svårt för beröring, speciellt lös beröring. Som snabba och korta avståndstagande kramar. Men under en konsert blir det ofta ett sådant tryck på en att jag lätt får panik. En konsert fick jag lämna för att det helt enkelt blev för mycket intryck.

Många med Aspergers syndroms har även svårt för andra perceptionsintryck som det också heter, som smak. Vissa har väldigt svårt för olika smaker och konsistenser, eller mat som man inte är van vid. För förändringar är jobbigt att hantera.
Om ett möte blir inställt, eller om en vän blir sen är det väldigt svårt att anpassa mig efter denna förändring. Oftast blir det kaos inombords, eftersom min hjärna bearbetar ny information långsamt. Jag har även en del svårigheter med det sociala samspelet. Men eftersom jag under min barndom hade ganska lätt att härma av andra, så har jag ändå lärt mig väldigt mycket. Jag förstår mig på ironi och delvis sarkasm, ironi som brukar vara svårt att förstå om man har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Men en del sociala koder är fortfarande svåra förstå, speciellt de där ”hemliga koderna”. Det som är självklart för andra, är inte självklart för mig. Som vad som är okej att prata om, i vilka situationer man kan prata om vissa saker och så vidare. Exempelvis är det inte alltid alla som uppskattar att man pratar om veganism samtidigt som man äter.

Något som kan vara en fördel, men också ett problem är specialintressen. Jag har något som heter återkommande intressen. Flera intressen som kan sluka mig och hela min värld. Jag har blivit duktig på att måla och sjunga. Jag är dessutom helt självlärd. Men det har också kostat. När jag har haft intensiv musikperiod blir jag ofta väldigt trött och det känns som jag har förlorat mitt grepp om verkligheten.

Många tror inte att jag är Aspergers syndrom, eftersom jag är så högfungerande. Men det skapar även missförstånd. Jag kanske ger sken av att jag mår bra och inte har några större svårigheter. Läkare kanske tycker att jag verkar må bra, men det gör jag ju inte. Oavsett hur ”normalt” jag än beter mig, så kommer jag inte från hur diffust jag ser alla ansikte, hur jag hela tiden kämpar med att förstå andras ansiktsuttryck. Precis som när jag var barn.