Del 6: Gymnasiet

Det var när jag skulle börja gymnasiet som jag kollapsade, och fick flytta till Odlargränd. För att läsa mer om Odlargränd och psykisk ohälsa kan ni klicka på fliken psykisk ohälsa högst upp i menyn på bloggen.
I denna text kommer jag fokusera på hur jag blev bemött på gymnasiet, och hur löften som inte uppfylls kan ställa till det.

Ja löften, det hade de många av. De sa att de hade stor kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, att de hade en resurs och dessutom en personlig coach. Delvis stämde det, men absolut inte det med kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Men de kunde inte fylla mina behov. Behov av tydlighet, behov att lugnt utrymme. Behov av extra hjälp för skolarbete, då resursen slutade kort efter jag börjat skolan. Det var redan kaos första dagen, och jag tänkte på för mig själv. Hur ska detta sluta.

Det slutade åter i ett psykotiskt tillstånd som jag hade haft vid 13 års ålder. Det slutade istället med att jag hade praktik på ett bibliotek, som visserligen fungerade ett tag. Men inte länge. Det slutade med psykiatriska avdelningar. Det var en katastrof allting, och det gick ut över mig och min familj. Det var när varken min familj eller Fransblom som jag flyttade till Odlargränd. Odlargränd blev min räddning.