Tankar kring att fånga en elevs intresse för lärdom

Något som har stört mina tankar ett tag nu är min åtanke av skolan. Det känns än, som vår svenska skola är uppbyggd på en helig ”skolbibel”. Alla ska passa in i mallen, annars kan man lika gärna gå och brinna upp någonstans …
Jag har många tankar kring skolan, dessvärre är många negativa efter mina egna upplevelser. Men om vi fokuserar på själva utbildningen i sig, så har jag flera idéer om hur man skulle kunna fånga intresse, istället för sura elever som tar emot ännu ett grammatik papper som man gärna skulle vilja spy på.
Visst, såklart är grammatik en viktig punkt, men efter tusen utskriva papper av grammatik vill jag i nuläget aldrig mer se ett papper som inte säger mig ett dyft. Sen såklart, så är min ADHD en orsak, min begränsade inspiration för att göra saker jag inte gillar.
På senare tid har jag ändå märkt hur mycket jag har lärt mig av musik, film och böcker. I min utveckling av engelskan, så har jag egentligen lärt mig som mest genom 2 år tillbaks, då jag inte ens gått i skolan. Är det konstigt eller inte? Egentligen är det inte särskilt konstigt, genom mitt egna intresse lyssnar jag på musik som jag gillar och intresserar mig av, och hittar låtar jag gärna översätter. Att skriva poesi på engelska har också blivit ett intresse. Och som senast nu, läser jag Stieg Larsson på engelska och kan medan jag läser se bilder. Så jag läser flytande utan att krångla särskilt med ord. Jag tror genom att införa översättning i skolan, men att eleven själv ska kunna få välja en text den vill översätta. Genom att få valmöjlighet att välja en fri bok, som kan intressera en. På så vis tror jag att det skulle hjälpa många. Som sagt, på det sättet har min engelska, och även svenska utvecklats otroligt, också den på egen hand.
Jag tror att om man försöker fånga det i en klass, så kommer det gå betydligt lättare, speciellt med elever som har Asperger syndrom, ADHD och etc.
Såklart ska man banka in det i folks huven, som verkar vara svårare en svårast … Men nån gång kanske.

Tankar kring kvinnosyn och ätstörning

Ur min kvinnosyn lider jag: unga tjejer är som skapta för ätstörning. Samhällets stereostyrda syn gör vad jag tror, det svårare för tjejer att växa upp idag en för killar. Men det är ju min åsikt, och jag kanske har helt fel.

I en värld som den här för att kunna klassas som modell är det credit på att vara långt över 1.70 meter lång och där med vara tråd smal för att klassas som snygg. Men att ligga på undervikt med sond, är det lika attraktivt? Nej, jag tror inte det. Men kvinnosynen är på väg åt helt fel håll, när det dyker upp program som Mamma och minimodeller. Varför ska vi med fel uppfattning trycka ner fingrarna i halsen, och tro att det kommer att hjälpa oss. Att vadå? …Precis. Sen finns det andra anledningar, varför ätstörning finns och drabbar människor. Men ärligt talat, undermedvetet är jag också säkert hjärntvättat hur man som kvinna ska vara. Och jag tror det kan vara en stor faktor, framförallt för den kommande generationen.

Och en passande sång till mitt klagande:

Ideal i samhället – är flickan ett barn eller vuxen?

Av någon ovana när jag läser bloggar på bloggplatsen, så kan jag inte låta bli att klicka
vidare på de som har lagt ut sin blogg på hajpa. Oftast, och som förväntat brukar jag
komma till en fjortis blogg. Ibland undrar jag, ibland gapar jag. Ibland tappar jag hakan,
som jag gjort idag. Jag kom in på en tioårigsflickas blogg, som borde vara ett barn, inte sant?
Men på sidan låg det upplagda smink klipp från youtube, flera videobloggar och på de flesta ställen
är bokstaven o ersatt med ö.
Jag blir skraj. Visst sminkade jag mig ganska tidigt, men jag behövde inte lägga upp video på det.
Förresten hade jag inte själv någon blogg, jag var nöjd med att chatta på msn som fanns då.
Det jag vill komma till är att jag inte borde vara förvånad, men jag är det ändå. När jag var
10 år, 11 eller 12 så fick jag vara ett barn. Jag kunde leka tillsammans med killarna eller de som
var yngre. Man behövde inte se ut så eller si, man var inte tvungen att ha dyra jeans eller en svin dyr
väska för att bli accepterad.
Många kanske inte tänker på det, eller så har jag fel där. Men tänk om några år fram.
Vad blir det då? Ska unga tjejer, som fortfarande är barn förväntas vara pinsmala? Är det meningen att alla
ska se ut som en barbiedocka?
Skulle jag själv, om jag varit ung nu behöva tänka på utseendet mer, behöva känna en större press
för att passa in?
Det är värt att fundera på.

Tankar kring mobbning och diskriminering

Jag är en väldigt öppen person.
Jag tror, när man har utsatts för mobbning och diskriminering,
så sätter det spår.
Jag skulle aldrig såra en människa utan någon anledning,
eller hur personen är annorlunda.
Även fast jag kan ha fördomar så har jag nog med vett och etikett
för att inte kasta ur mig det så fort jag får chansen.
För jag vet att det sårar.
För det sårade mig, även fast jag många gånger höll det för mig själv.
Jag var ett perfekt mobboffer, som jag stammade.
Mina trogna hat anhängare släppte mig inte fören jag började högstadiet.

Smällar visste jag att jag skulle få ta senare.
Om man inte passar in i normen hur man ska se ut enligt alla, så får man höra
ett ord efter det andra.
Men det visar hur fel samhället är, tänker.
Borde man inte bli glad när man ser någon med en annan stil?
Varför kan man inte tänka; jag önskar att jag var så modig som den?
Nej, man stjäl mod genom diskriminera människor, eller hugga in på ett barn som
är annorlunda.
Varför inte istället vinna modet rättvist genom att säga?
Vill du hänga med och leka?

The Cove – Slakten av delfinerna

The Cove visades den 4 augusti i svensk television, om slakten av runt 20 000 delfiner i en vik
i Taiji, en stad utanför Japan.
Bilderna var otäcka och upprörande, hur kan en sådan här kultur och industri, som strider mot all
lag, finnas under vårat 2000-tal?
Om detta fortsätter så kan det leda mot epidemin
av barn som föds utvecklingsstörda att kunna återkomma.
Som delfiner innehåller en hög halt av kvicksilver, ett rent gift som inte bara säljs på
marknaden, utan också ges till skolbarn gratis.
För att kunna sälja så mycket som möjligt på marknaden så säljs delfin som valkött, som gör att omedvetna
kan drabbas av livshotade sjukdom.
Den hemliga slakten av delfinerna har gömts av lögner och ingen får tillträda viken i Taiji, som är under
hårdbevakning.
Men trots bevakningen så är det en liten grupp som leds av
Ric O´ Barry som gör allt för att avslöja sanningen om delfinerna
i Taiji trots faran de utsätter sig själva för.
Med utrustning, planering och framförallt med mod lyckas de avslöja sanningen.
Och man bör ifrågasätta sig, varför vi ska ta död på delfiner, när vi har
så mycket att lära oss av dem? När tecken på att delfiner kan hjälpa utvecklingsstörda och autistiska barn.
Varför slakta delfinerna? När det skadar med sjukdom.
Vad är vi för männsika? När delfinerna fastnat i nätet i viken och är smärtsamt medveten om sin död.
Alla bör ifrågsätta sig det, vad vi tjänar på slakten av 20 000 delfiner?
Och vi bör välja sida.

Länkar:
The Cove
The Cove Movie
The Cove – svt

The Cove Trailer

Det känns, verkligen

Det känns inom mig, det här här med Norge.
Ibland känns saker, ibland inte.
Men när jag såg den sönderrivna tidningen och satte
mig på huk för att titta på bitarna var jag inte förvånad över
att se en artikel om Norge.
Nån i vrede, kanske sorg också, hade rivit sönder tidningen
högst uppe där på toppen.
Sprungit vidare, gått vidare?
Ja, det kändes, känns.