Att hålla modet uppe

Det är sällan jag säger: äntligen helg. Men äntligen helg är precis så jag känner nu. Efter två dagar på jobbet är jag skrot. De långa ledigheterna jag har haft känns nu. Att komma tillbaks till rutinerna tar kraft.
Men jag håller modet uppe.

Idag är det också DBT som gäller för mig. Efter en veckas uppehåll känner jag att det kommer bli skönt att få prata med P. Som mycket har hänt, och jag har en del tankar som jag undrar över.
Samtidigt varje gång jag sitter i väntrummet blir jag nervös. För jag vet aldrig vad som väntas när jag har DBT. IPS/Emotionellt instabil personlighetsstörning/Borderline är fortfarande så pass nytt för mig. Både jag själv och det jag och P pratar om kan överaska mig.
Men jag håller modet uppe, kramar om stenen i min hand och försöker att vara här och nu.

Övergiven – Om att leva med Emotionellt instabil personligshetsstörning

Trots att jag under så kort tid vetat att jag har Emotionellt instabil personlighetsstörning, förkortning IPS. Så har jag ändå lagt märke till den delen av mig. Mer en vad jag trott.
Just en sak, som jag kommit underfund med, är rädslan över att bli övergiven. Och med det, så börjar jag förstå att min IPS kan ha utvecklats tidigare, en vad jag trott.

Det var en gång under min dagistid, jag var nog mellan 4-6 år. Det var då min bästa vän skulle sluta på dagiset. Jag minns än idag, hur hårt det drabbade mig. Jag minns till och med att jag tänkte: hon är min enda trygghet.
Det jag också minns är att, detta var den första gången i mitt liv jag drabbades av verklig ångest.

Den dagen hon inte fanns kvar där, satt jag på kullen på gården. Jag minns att jag grät, och jag visste inte vad jag vad jag skulle göra utav sorgen som jag kände. Jag drog upp mina knän till hakan, medan tårar glittrade smärtsamt nedför mina kinder.
Hur länge jag suttit där, var jag inte medveten om, tills en dagisfröken kom upp till mig, där jag satt ensam. Hon tröstade mig.
Men än idag, kan jag känna rädslan. Över att blir övergiven.

Samtal på psykiatrin 13/12-12

Att lära sig något om sig själv, kan man säga mötet med P gav mig idag.
Vi pratade om sårbarhet, som är en del DBT orienteringen och även då, en stor del av vad IPS (Emotionellt instabil personlighetsstörning) innebär.
Det var så välbekant, och en sorg slog mig då P bekräftade orden som jag alltid annars själv säger, ”omgivningen kan tro, ta förgivet att man ska klara av de saker de andra gör.” Men det som slog mig mest var när hon därefter nämnde ordet osynlig … Tårar svämmade över, men denna gång lyssnade jag på min känsla, och bad om paus. Vi pratade då kring sorgen, också om vad sorgen vill säga mig.

Detta kan vara en del varför IPS drabbat mig. Min osynlighet, min Asperger/ADHD problematik, prestationskraven omgivningen satt på mig i ung ålder.
Som i vuxen ålder gjort så jag reagerar starkt med känslor, och har svårt med känslo och energireglering.
Men jag vill inte säga säkert än, för alla dessa saker med IPS och DBT är än för mig nytt. Men det är så jag uppfattat det och känner nu.

Samtal på psykiatrin 6/12-12

Efter jag fått besvarat några av mina frågor, om DBT och Emotionellt instabil personlighetsstörning, så fortatte jag och P med att gå igenom mina behandlingsmål som jag fick som hemläxa och skriva. Och sen egentligen, var det inte så mycket mer. Jag blev stolt över att jag behöll fokus under den mesta tiden då vi hade samtalet. Stenen som jag använder vid sådana tillfällen, då jag behöver vara här och nu. Hjälper verkligen. Som avslut så berättade hon att nästa samtal kommer handla om sårbarhet. Återstår stå att se, hur jag kommer reagera då.

Samtal på psykiatrin 29/11-12

Efter ett chockerande besked om att jag har blivit diagnostiserad med Emotionellt&nbsp instabil personlighetsstörning, så berättade P för mig, vad det innebär. Men jag hade svårt att fokusera, men stenen hon gav mig som jag höll i min hand, gjorde så att jag inte kopplade bort mig helt. Jag kunde fokusera mer på här och nu. Hon sa att det var en del av den Dissociativa störningen, som man kan bli drabbad av om man är diagnostiserad med Emotionellt instabil personlighetsstörning, förkortning IPS. Så fick jag en pusselbit på plats, i min splittrade värld. Att det är anledningen till att jag har kopplat bort mig från verkligheten, nuet. Speciellt då jag hamnar i pressade situationer.
IPS, har stått i min journal sedan maj detta år, men jag har inte blivit meddelad om detta.

Det finns många likheter mellan IPS, och min diagnos ADHD. Till viss del, min huvuddiagnos också, Aspergers syndrom.
Som har gjort att det kanske inte märkts, från utsidan och insidan. Men när jag tänker efter, så har jag alltid känt mig mer splittrad inombords, haft det svårt min känslor och energi. Men på ett djupare plan, som jag insiktsfullt vet att det inte hör till min Asperger eller ADHD.

Allt detta blev så konkret när jag såg i min journal, detta är en del av mitt liv också. Trots att hon nämnde det första gången vi sågs, så antog jag att det var fel, som jag inte själv sett att det stått så. I det senaste utskriften jag själv sett så har det stått Cyklotymt temperament, men inte IPS.
Så jag är minst sagt ställd.