En helg med min syster F

Det har hänt väldigt mycket de senaste dagarna. Många bra saker. Många roliga saker. Men just nu är tröttheten ikapp mig igen. Men det kanske inte är så underligt egentligen …

Min syster F sov över hos mig i fredags. Vi skrattade en hel massa, och hade det mysigt. Vi gjorde också en hel del grejer. Bland annat så gjorde vi en tjock-nyckelpiga-utomjording som snöskulptur, skrev ner alla trollformler från Harry Potter och de vises sten, åt massa goda, men nyttiga pannkakor med varma bär och sylt.
Vi svamlade och flummade på kvällen då båda var sjukt trötta.
Men mycket trevligt, var det verkligen.


Mycket gjort under en lagom tråkig lördag

Effektiv, är ordet. Idag har jag båda hunnit med att ta min morgonpromenad, hälsat på hos mina föräldrars och syskons hem, ätit goda våfflor där. Jag har även hunnit med att bada Dallas. Tränat har jag också gjort, båda styrka och kondition. Och nu tvättar jag också. Just det, sen har jag också varit till biblioteket och lånat ett spel. Sen kommer jag dra min gräns för denna dag, bara ta det absolut lugnt. Spela spel, mysa med Dallas. Kanske film. Och mitt kedjetäcke hänger såklart med.

Bra besked och det andra som sker

Jag fick ett samtal i början av veckan med besked om att mitt bolltäcke har kommit fram. Som jag känner mig mycket glad över. Och i rätt tillfälle minsann. Då allting far förbi i en takt jag inte hinner med. Mitt hjärnas aktivitet är som en riktigt, gammal dator.
Jag hinner bara inte med i den takt som jag befinner mig i. Jag har inte ens tid att stanna upp, tänka på hur jag egentligen mår. Och jag hoppas att bolltäcket kan hjälpa mot just det. Att få mig att varva ner.

Imorgon kommer jag kunna hämta ut det, efter jag har träffat P på psykiatrin, och när jag skrivet på pappret.
Jag känner mig spänd, men på ett bra sätt tills jag ska träffa P imorgon. Det är mycket som jag vill prata om, eller visa i alla fall. Det jag skrivet, om dessa känslor jag har. Men framför allt ska vi gå igenom behandlingsplanen jag har fyllt i som hemläxa.
Även fast jag inte hänger med i saker och ting, så har jag på något sätt en bra känsla ändå, konstigt nog.

Det är något speciellt

Det är något med vintern, jultiden. Bara känslan av att vakna är något speciellt, mysigt. Snön, ljusen från adventsljusstakar från andras fönster. Tystnaden som ligger över staden på morgonen.
Även fast känslan inte är lika stark som när man var yngre, så finns den kvar inom mig. Spänningen, glädjen över att kunna få vara med sin familj. Slåss över de godaste bitarna i Aladdinasken …
På det viset, så älskar jag denna årstid. Och att göra stora snögubbar, snöänglar och åka som en idiot i backarna.

Fallande ögonlock, men jag blickar mot himlen

Söndag. En sån där tråkig dag. Och som varje söndag så städar jag under förmiddagen. Hela rubbet: Dammsugning, torka golven, dammtorka, göra rent badrummet, och ta bort annan smuts om det finns.
Det tar energi, men det är värt det sen.

Jag somnade till efter lunchen, lade mig bredvid min katt som redan slumrade i sängen.
Jag vaknade någon timme därefter av dörrklockan som ringde. Boendestödet förstod jag, men jag klarade inte att gå upp ur sängen.
Så trött är jag nu förtiden.

Annars, försöker jag hålla uppe mitt humör, och skrapar den sista energin jag har. Det är dåligt med ny.
Jag skriver lyrik, och är i fart med att sammanställa min diktsamling. Som ger mig hopp och lite gnista.
Jag vill verkligen ge ut den, då jag känner att den har potential. Så mitt liv, min vardag: Fallande ögonlock, men jag blickar mot himlen.

En problematisk Aspergare i klädaffären

Det är sällan jag är på stan för att kolla på ”snygga kläder”, faktiskt drar jag på det tills gränsen går, då när mina strumpor, tröjor och andra kläder är helt utslitna och är helt håliga. Helt förbrukade.
Jag tycker det är jobbigt att testa kläder i affären. Då det är varmt, musik som inte är i min smak spelas på alldeles för högvolym. Och att det är starkt ljus och bullrigt gör inte saken bättre heller. Och så står jag där framför spegeln, och allting blir fult på mig ändå.
Men idag, och ett tag tillbaks så har jag självmant vilja hitta ett par snygga jeans. Lättare sagt en gjort, med mina klädproblem: inga konstiga modeller, ska sitta på det sättet jag vill. Bekvämt, inte för tajt, men helst lite baggy över det. Materialet måste vara på ett speciellt sett, inget lent tyg, helst vanligt bomull. Inga konstigheter, men sen måste kläderna ha lite egg i sig. Vill ju inte se ut som en tant. Men sen vill jag inte se för dramatisk ut heller, tänker jag. Medan jag går förbi butik efter butik som inte uppfyller dessa, inte så få krav jag har heller, för att jag ska känna mig bekväm trots min Aspergers perceptionsstörningar. Och som ska vara i min stil.
I vilket fall som helst så bestämde jag mig för att gå till Myrorna. Och jag hittade två par jeans, som uppfyller allt detta som jag skrivit ovan. Och billigt kom jag undan, två par fräscha märkesjeans för 185 kronor tillsammans. I like it!

En fråga till er som läser min blogg: Brukar ni handla på secondhand?

Bleka dagar

Det har varit så mycket av, allting på sistone. Så jag har inte haft ro till att försöka formulera något. Det har också känts som det jag skrivit inte varit av någon stor vikt. Jag känner mig otillräcklig i mitt sätt att uttrycka mig i skrift. Vad jag än skriver har känts fel. Därför har jag tappat gnistan, det kanske märks också. Det vet jag inte själv, men det känns som så.
Fast denna öken i mitt kreativa landskap så har bra saker hänt. Likasom svåra saker, som skapar en stor oro och ångest inom mig. Men nu har jag lite som väger upp mörkret, livet är inte outhärdligt att leva.