Stora planer

Denna värme gör mig galen. Nu är det 29 grader inomhus, och jag vill helst inte ta min medicin jag kan ta till natten vid behov bara för att det är varmt eftersom den innehåller benzo och därför beroendeframkallande.

Bortsett från värmen har jag stora planer, men som jag inte vill berätta om nu. Då blir det ju inget överraskning, eller hur?

Jag önskar alla mina läsare fina drömmar, och hoppas att ni i alla fall kan sova i denna galna värme.

Att hålla modet uppe

Det är sällan jag säger: äntligen helg. Men äntligen helg är precis så jag känner nu. Efter två dagar på jobbet är jag skrot. De långa ledigheterna jag har haft känns nu. Att komma tillbaks till rutinerna tar kraft.
Men jag håller modet uppe.

Idag är det också DBT som gäller för mig. Efter en veckas uppehåll känner jag att det kommer bli skönt att få prata med P. Som mycket har hänt, och jag har en del tankar som jag undrar över.
Samtidigt varje gång jag sitter i väntrummet blir jag nervös. För jag vet aldrig vad som väntas när jag har DBT. IPS/Emotionellt instabil personlighetsstörning/Borderline är fortfarande så pass nytt för mig. Både jag själv och det jag och P pratar om kan överaska mig.
Men jag håller modet uppe, kramar om stenen i min hand och försöker att vara här och nu.

Så kreativ igen

Nu är mitt konstnärliga hjärta i ett rus. Jag finner mycket inspiration till mina projekt. Det jag arbetar mest på just nu är, Nästa hållplats – Träningsboendet Odlargrändd. Som är tänkt att bli som en resumé av min tid på Odlargränd. Jag både målar, skriver ut foton och olika texter. Det kommer bli ungefär som scrapbooking fast lite mer jag, målarfärger och så där.

Sen är jag även igång med en bok, som jag eventuellt kommer kunna få ge ut i en mindre upplaga, via en förening som jag brukar komma till. Jag har hela tiden funderat på vad huvudgrejen ska vara. Sen kom jag på det. Det kommer bli en självbiografisk roman genom mitt år 2012.
Att framträda styrka och hopp är det som är meningen. Som lär bli en utmaning, som jag annars skriver ganska mörkt. Men varför inte blanda? Från mörkret till ljuset.

Snart, när det är som vanligt. Lugnar sig stormen

Efter den första arbetsdagen på länge, igår. Har jag blivit väldigt trött, sliten. Det är inte det att jag bara har svårt för förändringen i sig. Utan efter långa upphåll får jag lika svårt att komma tillbaks till rutinerna. Som många gånger innan orsakat att jag inte kommit tillbaks till skolor eller olika praktikplatser jag har haft. Det är inte alls lätt att leva med Aspergers syndrom, och även ADHD. Och jag gör det inte heller för lathet. Det är obeskrivligt att förklara. För att jag inte heller riktigt själv förstår vad som händer inom mig. Men lätt är det inte.

Oavsett mina känslor av trötthet, så är jag ändå stolt att jag kommit iväg. Och som jag även fick hjälpa till på övervåningen, för första gången. Känner jag mig också stolt över att bli tillgiven en ny arbetsuppgift.

Nästa vecka kommer jag vara ledig de två första dagarna, måndag och tisdag. Men sen börjar allt som vanligt. Och som vanligt som jag trivs med. Sen börjar även DBT:n igen, efter en veckas uppehåll.
Så snart, lugnar stormen sig igen, inom mig.

Inte det viktigaste, men julklappar är inte fel ändå

Julklappar är inte det viktigaste, men jag skäms inte heller över att säga att jag än tycker att det är roligt, trots mina år.
Detta fick jag i julklapp i år:

Mass Effect Trilogin till mitt Playstation 3
En underbar tavla som min syster själv målat
Två stycken Blu-ray filmer: Prometheus och Emil och Griseknoen

Andra och tredje boken i Sagan om is och eld
En nyckelring
En praktisk och smidig kökssil
Pengar
Presentkort från min bror

Tack!

I väntan på morgondagen

Jag känner mig som ett barn. Tiden går så sakta i väntan på julafton. Jag är ändå glad över denna känsla. Det visar att ett barnasinne finns kvar. I mitt annars tunga liv.

Denna jul kommer att firas hemma hos mina föräldrar och syskon. Som säkert är minst tre år sedan jag, vi gjorde. Som jag har bott på träningsboendet har resorna varit krångligare, än vad det annars skulle vara.
Så imorgon återförenas vi, på något sätt vis.

Sjuk än, men positiv

Jag har sjukskrivet mig från jobbet varje dag denna vecka. Jag snörvlar och är helt täpp i näsan. Har också en otäck hosta. Är seg i kroppen, och blir trött av minsta lilla. Men efter fyra dagar, känner jag mig någorlunda bättre. Jag hoppas att jag blir bra till nästa vecka. Då det är jul och allt.
Och att jag kan komma iväg till jobbet på torsdag. Som det börjar bli lite långtråkigt att bara vara hemma. Fastän det är välbehövligt så börjar min ADHD bli väldigt rastlös.
Jag vill hitta på grejer igen, börja träna, i alla fall kunna promenera utan att flåsa och andas likt en gris.
Men för tillfället får jag nöja mig med tv-spel, film, böcker av Dean Koontz och någon enstaka promenad. Men det är inte så illa i sig heller. Det kunde varit värre.

Från och till

Jag vaknande redan 5 imorse, av att höra mig själv andas ansträngt, av förkylningen jag drabbats av. Hel täppt i näsan, från och till ont i halsen och sträv och det kittlar.
Jag är är tveksam om jag kommer att klara av att jobba idag.

Bortsett från förkylningen och tröttheten är det ändå bra. Även fast mina hopp i humöret svängar lite kraftigare, så har jag även bra stunder, då det inte heller svängar lika mycket.
Sen börjar ju också julen närma sig, som jag längtar till. Jag har ännu den där känslan, som man hade när man var barn.

Nu är min älskade hemma igen

När Dallas min var till veterinären kändes det konstigt att komma hem två gånger, utan att ha min älskade katt sittandes precis innanför dörren, väntandes på mig. Jag saknade hans värme och blick. Jag är så tacksam att jag har honom, trots våra individuella bråk då och då, så är han min bästa vän. Men nu är han äntligen, hemma igen.

(Det är ingen fara med honom, han skulle endast kastreras).