Katter har en magisk kraft om man inte mår bra

Söndag kväll till måndag eftermiddag hade jag det svårt att stå ut. Med alla känslor som var ett kaos inom mig. Alla tankar som härjade och skrek i mitt huvud.

För ett tag sedan träffade jag min mormor, och som jag längtat efter den stunden då vi kan prata och umgås igen. Vi hade inte setts sedan jag var tonåring. Allting blev annorlunda efter det. Vi tappade kontakten. Och jag är så rädd för att det kommer att hända igen. När jag inte vågar ringa och inte mormor ringer heller. Jag saknar redan henne. Men hur ska jag hitta modet? Varför jag inte vågar ringa henne är för att jag är rädd för att förlora henne igen. Och att det blir mer smärtsamt om vi har en positiv kontakt med varandra. Samtidigt, om jag inte ringer kommer jag förmodligen bara bli mer ledsen. Som tur är har jag Kirsi och Dallas. Som tröstar mig i dessa stunder.

Jag fick ett kort sent i vår, en hälsning från mormor och morfar. Jag saknar mormor, det gör jag verkligen. Jag har satt kortet på mitt datorbord. Så att det påminner mig, att jag faktiskt kanske skulle må bra av att ringa henne ändå.

Idag ägnar jag en tanke åt…

delfinerna världen runt, och jag hoppas att de en dag kommer att få ett bättre liv. Jag tänker på delfinerna som slaktas i Taji i Japan, och de som säljs för underhållning eller mat. Jag ägnar en tanke åt alla delfiner som lever i sitt fångenskap. Där de inte här hör hemma. Jag önskar att fler vill bojkotta delfinarium. En delfins ”leende” är ett stort missförstånd. Även fast en delfin kan tyckas vara glad och se ut att le. Matas de samtidigt med medicin för att de är stressande. Om ni har några tankar kring det jag skrivit kommentera gärna, men håll en god ton. Vi behöver inte mer hat i samhället än vad som redan existerar.

Jag skulle bi väldigt glad om du donerade en peng till Dolphin Project. Du kan välja valfritt belopp och om du vill betala en gång eller månadsvis. Detta gör skillnad för delfinerna! Detta är en enkel sak som vem som helst kan göra, om man inte vill/kan engagera sig på ett mer aktivt sätt genom demonstrationer och så vidare.

Nya vinyler!

Igår på posten fick jag hem 4 limited edition vinyler, otroligt vackra dessutom, med Oathbreaker, ett av mina favoritband. Jag länkar alla album på Youtube, så det är fritt och fram och lyssna. De började sin karriär med något liknar Post-hardcore, men utvecklade sedan mer till atmosfäriskt Black metal. Men sedan bytte de sound igen till något som liknar Post-rock mer. Jag skriver något, eftersom de har ett väldigt unikt sound enligt mig. Ni som gillar det tunga alfabetet rekommendera jag Eros|Anteros och Rheia.
För er som inte vana vid att lyssna på tung musik, rekommenderar jag den mer ”lättsamma” EP:n som heter Ease Me.

  1. Oathbreaker – Mælstrøm
  2. Oathbreaker – Eros|Anteros
  3. Oathbreaker – Rheia
  4. Oathbreaker – Ease Me

Friends not food

Som barn visste jag inte att djur kunde känna smärta och uppleva panik. Jag visste aldrig vad falukorven på tallriken kom ifrån. Det var aldrig något jag reflekterade över förens jag blev vegan. Som vegetarian tänkte jag inte så mycket på hur djuren behandlades, utan jag valde att äta plantbaserat av andra skäl. Men så kom en dag då jag insåg hur mycket djur faktiskt lider i sitt fångenskap. Men det är vanligt att man fortfarande tänker gris, ko och kyckling osv, som mat. Något som tillhör grönsakerna och kolhydraterna på tallriken. Jag klandrar INTE någon, eftersom jag själv varit där förut. Men sedan jag följt bland annat Djurens Rätt har det verkligen öppnat mina ögon för den hemska sanningen, Som tyvärr många blundar för fortfarande. Jag vet att många försöker tänka på att äta KRAV märkt och närprudocerat där djuren har större tillgång till utevistelse. Vilket jag exempelvis tycker är mycket bättre en att köpa dansk kött. Men det oundvikliga kommer alltid ändå. Slakten. Jag har inte hjärtat till att äta något som dödats. Efter allting jag läst, sett och hört, har jag fått ett större samvete och medkänsla. Jag önskar bara att fler ville bli veganer, eller åtminstone äta mer plantbaserat. Är du vegan? Vad tänker ni som följer med blogg och veganism? Skriv gärna en kommentar, men tänk på att hålla en god ton.

Stora planer

Denna värme gör mig galen. Nu är det 29 grader inomhus, och jag vill helst inte ta min medicin jag kan ta till natten vid behov bara för att det är varmt eftersom den innehåller benzo och därför beroendeframkallande.

Bortsett från värmen har jag stora planer, men som jag inte vill berätta om nu. Då blir det ju inget överraskning, eller hur?

Jag önskar alla mina läsare fina drömmar, och hoppas att ni i alla fall kan sova i denna galna värme.

Jag välkomnar Yolanda som gästbloggare!

Jag har funderat en del på att hitta en gästbloggare till bloggen, och vem är inte mer perfekt en Yolanda, som själv driver en blogg som heter ”Det här är mitt privata krig”
Vi har följt varandras bloggar väldigt längre, även fast jag ändrat eller bytt min blogg, så har vi alltid hittat tillbaka till varandra. Yolanda kommer att bland annat berätta om sina svårigheter med att ha Aspergers syndrom. Det jag tänker är så bra med att ha en gästbloggare är att läsarna får olika synvinklar. För två personer med Aspergers syndrom är helt olika varandra. Det finns vissa likheter, men i överlag så tänker vi, känner vi, agerar vi, hanterar det på väldigt olika sätt.
Så välkommen Yolanda! Snart kommer ni att kunna läsa hennes inlägg också.