När det handlade om tid

Hej igen! Det är Yolanda som skriver igen. Den här gången ska jag skildra den gången då allt kändes som mest hopplöst. Året var 2013 och jag hade, 2 månader tidigare, flyttat till ett LSS-boende i Södertälje. För er som inte vet vad LSS betyder, så är det en lag som går ut på att funktionsnedsatta ska ha rätt till ett värdigt liv. Huruvida den fungerar är väldigt omtvistat.

Jag vantrivdes något så fruktansvärt. Min OCD ha nått oanade proportioner. Jag hade fått tilläggsproblematik i form av djup depression, näst intill psykotiska symtom och självskadebeteende. Personalen på boendet var mindre bra – minst sagt. De hade dålig kunskap om mina diagnoser. Som tillägg vill jag säga att boendet hade inriktning på Aspergers syndrom och psykisk ohälsa. Mina grannar bråkade hela tiden, så det var ytterligare en stressfaktor.

Den dagen då Stockholms stad kom på uppföljning sa jag som det var, men då sa de att jag får ge detta boendet en chans. Då mådde jag extremt dåligt, så jag började få kraftiga självmordstankar senare den dagen. Jag bara låg med ryggen mot elementet i vardagsrummet.

Senare dagen skulle mina föräldrar komma och lämna en del möbler från min gamla lägenhet. Då såg de hur dåligt skick jag var i. Vi ringde psykakuten och började packa. Mamma och pappa gick ner mot bilen. Jag skulle komma efter, men fastnade i en tvångshandling. Mamma kom upp igen och hjälpte mig ner till bilen. Att lämna Södertälje var det som fick mig att kunna börja om.

En reaktion till “När det handlade om tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s