I väntan på morgondagen

Jag känner mig som ett barn. Tiden går så sakta i väntan på julafton. Jag är ändå glad över denna känsla. Det visar att ett barnasinne finns kvar. I mitt annars tunga liv.

Denna jul kommer att firas hemma hos mina föräldrar och syskon. Som säkert är minst tre år sedan jag, vi gjorde. Som jag har bott på träningsboendet har resorna varit krångligare, än vad det annars skulle vara.
Så imorgon återförenas vi, på något sätt vis.