Jag kämpar som jag har gjort i hela mitt liv. Och försöker gripa tag i styrkan

Det har blivit svårt att uttrycka mig, på det sättet jag brukar. Det känns som jag inte hittar de exakta, rätta orden. Det är frustrerande, men jag antar att det fortfarande är kaotiskt inom mig. Kanske är det därför jag inte vet, för att det går för fort, för att åter samla mig. Jag känner mig dragen åt två motsatta håll.
Medan jag själv står där orörlig, mitt i allt.

Jag har i alla fall börjat måla tryck på en tröja, och försöker hålla mig till just det. Gripa tag i min impulsiviteten. Inte för att det kanske fungerar. Men jag kämpar än. Som jag gjort i hela mitt liv.