Förflyttad – Om Aspergers syndrom, ADHD och psykisk ohälsa

Det vore som jag var smittad, som jag var en pest. Alla dessa gånger jag blivit förflyttad. Inget hem har jag, nej inget hem.

Under mina tidigaste tonår blev jag många gånger orättvist behandlad. Jag klarade inte av gå i skolan, och jag ville inte gå i skolan. Men det fanns inget annat val då, en att ”testa” en ny skola. I dagsläget har jag svårt att komma ihåg hur många varianter och klasser jag testat och gått i. I slutet blev situationen så desperat så jag provade att gå i en kristen privatskola. Men som de flesta andra försök så funkade det inte, denna gång inte på långa vägar. Det slutade som en provdag, och det blev bara 1 dag.
Alla dessa skolor, och all brist på förtroende rasade med alla försök jag gjorde. Men inget fungerande. Jag trivdes inte för att jag aldrig blev bra bemött. Jag var i deras ögon, en som alla andra.
Men få förstod att så var aldrig läget.
Man försökte att bortse från min ångestproblematik, och mina diagnoser Aspergers syndrom och ADHD.
Det ända jag kunde göra var egentligen att vänta …

Orättvisan – Anklagat om att det är föräldrarnas fel.
Brister – Samhället som inte kan ta ansvar över de problem som dyker upp.

Man började söka till klasser som var anpassade för ungdomar med neuoropsykiatriska funktionshinder.
Problemet var att köerna är väldigt långa, och när det kommer till kritan så kan man ha otur att inte ens komma in, som det är många som söker.
Resursena är inte tillräckliga.
Men i mitt fall, hade jag turen med mig och började i en skola, som var bra för mig.
Bara det att jag inte visste att historian skulle upprepa sig igen. 

Förflyttad och tillfällig förvaring blev nästa smärtsamma anhalt av mitt liv.
Två år av mitt liv, det jag faktiskt lyckats bygga upp då jag var i en miljö kunde trivas i. Där människor omkring en faktiskt brydde sig om en på riktigt.
Men den delen av mitt liv förintades då jag började på gymnasiet.
Nu var det sluten psykiatrisk vård, en tillfällig förvaring som blev allt mer av mitt liv.
Hur kunde man låta detta ske igen?
Människan har mindre värde en pengar.

När jag tänker tillbaks på mina tonår känner jag förtvivlan fortfarande, men på distans.
Jag vet att det är mitt förflutna.
Men jag förtränger inte att detta sker nu, i vår samtid,
Det gör ont i mig, för att jag vet att det finns människor som lider nu, som jag gjorde då.
Jag önskar att spridda kunskapen. Förhindra psykiskt ohälsa, självskadebeteenden, ätstörning som kan ökas med det att barn och ungdomar inte får hjälp i tid.
Till er som fortfarande lider: Det finns en väg ut.

4 kommentarer på “Förflyttad – Om Aspergers syndrom, ADHD och psykisk ohälsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s