Det känns bra idag och det känns som jag kan förmedla något. Att jag kommer lyckas, och inte sedan älta något på min dödsbädd. Men med min vanliga karusell till liv, vet man aldrig något riktigt säkert. Men jag lever i känslan ändå, av att mitt liv är på väg till något.
Det är så underbart, att mitt projektsinne är i full fart. Så även trots tavlan är klar (bilder kommer senare) som mycket annat också är, så gör det inget särskilt. Som jag kommer att börja finslipa på föreläsningen igen, som nästa projekt.
Projekt, humörsvängningar, kreativitet, glädje, trötthet, kraschar, tårar, frustration, rus, kärlek, styrka: Livet med ADHD.
