Saknadens övergång

På något sätt känner jag mig väldigt underlig idag.
Jag tänker mycket på minnen från träningsboendet, det gör så jag känner sorg ibland. Idag är det en sådan dag.
Jag gillar inte riktigt heller att ha den känslan, samtidigt som det bara är naturligt att jag saknar boendet.
Dem som jag lärde känna, som blev mina vänner.
Vissa frågor om jag saknar vetskapen om att det alltid fanns hjälp där, men nej. Jag saknar vissa stunder, men inte det.
Det är bara platsen i sig, och det är inte så bara, för 3 år bodde jag där. Blev som ett annat hem.
Det är så lätt att drunkna i en känsla, så jag försöker se det som 3 år av mitt liv, men som finns inom mig.