Tröttheten som Aspergers syndrom skapar

Från och till är jag sjukt trött. Det känns som att jag ibland lever på de sista resursena, men det har också slut.
Detta är ett av mina mest frustrerande ögonblick. Aspergers syndrom drar så mycket ur mig. Borrar i min kropp, sedan suger ut det, så själviskt. Det som jag behöver så mycket. Energin.

Det är svårt, vid dessa lägen. Att tänka rationellt, smart eller bra.
Mina tankar far istället till det som är negativt. Eller skapar något negativt. Små saker som mina hjärna omvandlar till ett jätte problem. En katastrof. Som gör att jag får ångest och känner oro. För en sak som kanske inte ens är ett problem, eller ens en sak som är värd att tänka på, eller bry sig om.

Denna trötthet går mig på nerverna.

Jag blir också panikslagen bara vid tanken, att detta kommer finnas med i hela mitt liv.
Tröttheten av alla intryck som jag inte kan sortera ut, ja, det är nog det värsta. Perceptionerna. Jag kan så sällan undfly dem helt.

Idag känner jag mig som ett massivt, fallande klot. Ofta tänker jag, när ska jag total kollidera, krascha, frenetisk explodera? För det känns som jag inte riktigt klarar detta längre. Nätt och jämt kan jag samla energi, men jag är som ett billigt och uruselt batteri.

Frustration och mer frustration.