Igen, halvvägs ner

Jag är inne i en tuff period nu … igen. Hur mycket jag en hoppas på ett liv helt utan ångest, så har inte den chansen att existera. Det bara är så, att mina svänger alltid kommer att återvända. Men jag försöker att fokusera på, att dem lämnar mig igen. Och jag blir åter, Jag.

Jag upprepar vissa tankar i hjärnan, ”Jag kan tämja varulven inom mig”, ”Det blir bättre”, ”Det vänder, det vänder”, ”Stå ut”. Just nu är jag i läget att stå ut. Ångesten värker så inom mig. Och ibland smyger sig självskadetankar inpå. Men jag stöter ifrån.
Jag upprepar mina positiva meningar igen, tyst för mig själv.
Väntar tills det börjar vända, för det gör det av tidigare erfarenheter.
Sen så försöker göra saker som kan lindra min ångest, som är positiva gentemot självdestruktivitet.
Viss musik hjälper mig, att sitta vid datorn, att ta lugna promenader, se på TV och läsa. Är några av dessa saker som står på min lista av saker jag kan göra vid ångest.

Livet är så tufft i dessa skeden. Men jag har någonting att leva för.