Den jag var då men den jag är nu

Tiden går förbi, och för en gångs skull hänger jag med i visan.
Jag har kontroll, ja jag har faktiskt det.
Jag kan styra mitt humör och svängar bättre en någonsin. Det är nästan så jag vill säga, herregud. Fast jag tror ju inte på Gud.

Jag fattar ibland inte vart min nya självbehärskning har kommit ifrån …
Kan den bara komma sådär? Men jag kanske har haft den hela tiden, under ytan, men nu reser sig.
Jag är inte femton år längre, eller tretton eller sexton heller.
Obegripligt emellanåt.
Men det är så, jag har blivit den person som jag har varit ämnad för att bli.
Jobbar med det som alltid varit mitt drömjobb, bibliotek. Jag har många talanger som jag bemästrar och än utvecklar. Jag har en fungerade vardag. Och inte minst av allt, jag har bevisat för mig själv, att ingenting är omöjligt om man själv sätter gränserna.