Jag är sentimental,
som en rosengårds klarröda blommor,
skulle brännas ner. Till ett mörkrött stoft.
Då jag går förbi platser.
Som har varit ett förr.
Känslorna vibrerar,
reser sig ur blommornas
mörkröda stoft. Omfamnar mig,
oavsett om jag vill,
eller inte.
Jag känner ett vemod,
i tanken av de förbigångna åren.
Det som var då.
Jag känner min kropp, darrar, gråter inuti.
Av den sorg, jag led av förr.
Detta som är mina barndoms klagosånger.
