Tristess men längtan

Rent ut sagt: så har jag det as tråkigt. På måndag flyttar jag, och jag längtar så att tiden knappt går något alls. Känns det som. Jag gillar inte att vänta, men vem gör det?
Jag längtar efter att få träffa mina föräldrar, packa in flyttkartongerna i flyttbilen och fara iväg till ett nytt skede i mitt liv. Något annorlunda. Ja, något nytt.
Att få måla om är något jag ser fram emot väldigt, eller. Att bara kliva in i den nya lägenheten, där mitt nya hem ska bli. Skapa minnen, och i min hemstad. Där min familj finns, och vänner.

Jag trodde på något sätt att flytten, just separationen skulle bli jobbigare. Att jag skulle tjuta hej vilt över att lämna träningsboendet och alla jag lärt känna här, som har hjälp mig så långt. Och som har funnits i mitt liv i lite över 3 år. Men det är inte så. Visst känner mig egendomligt ledsen emellanåt
Men jag är färdig här. (Vissa kommer jag att ha fortsatt kontakt med).

Precis, ett nytt skede närmar sig. Då jag kommer arbeta för att lyckas som konstnär, föreläsare och poet/författare. Fortsätta att arbeta på bibliotek och finna nya idéer. Jag vet att jag har den potential för att kunna klara det. 

En reaktion till “Tristess men längtan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s