Jag är dyster. Finner ingen kraft.
Men det är ändå, något bättre idag.
Trots det så sitter andan i halsen och jag är fortfarande väldigt skrämd inför flytten som äger rum om mindre en två veckor.
Jag har börjat förstå att jag måste tänka på hur jag kanske kommer reagera psykiskt, för att minska stress och ångest. Så en av lösningarna är att jag har börjat göra
mallar för planering, en för veckan och en för dagen. Så jag kan fortsätta att hålla strukturen.
Idag kommer jag även berätta hur jag känner för personalen.
Jag har ingen kraft längre för att trycka bort det faktumet vilken förändring som väntar mig.
Men allt detta, är väll en nartulig process att känna av?
