Frustrationen över att leva med Aspergers syndrom och ADHD

Samtidigt som min insikt och medvetenhet har blivit starkare, och att jag har lärt mig så mycket av det, så är också känslan av lidandet starkare en någonsin. Ibland känner jag en sådan stor frustration, vetskapen om att jag kommer att leva Aspergers syndrom och ADHD hela livet. Mina motstridiga delar av mig, svårigheterna.

Det är inte likt en förkylning som försvinner efter någon vecka eller två. Det är inte heller en diagnos som kan försvinna. Det gäller hela livet. En balansgång som jag ibland ifrågasätter, är detta värt? Att varje dag gå igenom en kamp om energi och styrka?

Det är verkligen ett krig. Jag ger och ger, men det tar och tar. Och jag undrar, var är belöningen för detta krig?

Jag har lärt mig att skapa en automatik, genom dagsscheman och rutiner.
Jag behöver även skapa en egen energikälla, som en sådan inte finns där tillgänglig för mig annars.

Det är något mer som skulle behövas. Ibland känns inte viljan tillräcklig, men det är ibland det enda jag har. 

Jag lär mig saker om mig själv och mina diagnoser än. Min hopp och tro är att detta liv har blivit mitt kall och öde. Att det är därför jag fått mina diagnoser, för att dela med mig till de som befinner sig där jag har varit. Att skapa ett hopp för andra unga som har neuropsykiatriska funktionshinder.
För trots sina svårigheter, så finns det något som är värt att leva för.
I mitt fall har konsten, poesin och musiken en stor betydelse i mitt liv. Mina drömmar och livsmål att lyckas som poet och konstnär. Familjen och mina vänner har också en stor betydelse.

Men trots det, så är det många gånger jag inte ser det.
Jag vill bara ge upp, lägga mig hjälplös i ett av livets mörkaste hörn, och aldrig komma tillbaks. Bara låta glömmas bort och försvinna med intet.

På något sätt har jag ändå alltid kunnat kravla mig upp igen. Jag antar att livet och det det har att ge inte är slut för mig än.
Det vet jag också, att jag fortfarande har den röst som kan påverka. Jag vet att jag har styrkan inom mig. Bortom detta av mig själv, det som mina diagnoser är, så är jag fortfarande en ung kvinna som vill uttrycka och berätta en annan livshistoria, en som du aldrig hört förut. Att sätta ett avtryck i samhället och tiden.
Ingenting är omöjligt om du själv sätter gränserna.

2 kommentarer på “Frustrationen över att leva med Aspergers syndrom och ADHD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s