Det är inte bra. Inte alls. Är så svag psykisk nu. Bräcklig och skör.
Vet inte vad jag ska göra utav känslan. Det som brinner upp inombords, de klösande händerna och de vidöppna såren. Det gör för ont för att leva.
Men jag kämpar, kan ändå inte lämna detta liv. Det finns för mycket att förlora.
Men ändå, idag känns allting så hopplöst och förgäves. Jag fäller tårar på tårar, men det gnager inom mig ändå. Nästan konstant.
Jag får panik av känslan, och en rädsla känner jag också.
Jag faller ihop på golvet många gånger, köksgolvet och garderobsgolvet. Vet aldrig hur länge jag ligger där, ibland tills känslan avtagit något, eller när personalen kommer ner och knackar på.
Jag skäms över min svaghet, mina brister och fel. De säger, att jag inte har gjort något fel. Men brister och fel, är nästan bara det jag känner. Och skammen. Jag gömmer mitt ansikte i mina händer. Så ingen kan se det.
Mitt trasiga ansikte.
vi båda döljer våra ansikten för dem är så pass trasiga.vår själar är trasiga men vi kämpar du och jag.vi är dem enda som förstår varandra.<3miss and love you sis<3
GillaGilla
Vi kämpar ❤ Miss u and love u 2 ❤
GillaGilla