Jag har känt mig konstig hela dagen, inte riktigt verklig. Hatar den känslan, är de rätta orden.
Känner mig så öm, men tycker inte att jag är värd någon ömhet.
Nej, jag är inte på humör för att studdsa på rosa, romantiska moln.
Verkligheten är inte så, fungerar inte så.
Knack, knack. Ångesten äter och fräter på min dörr.
Mitt namn var Michelle 
vet exakt hur det är sis.mörkret äter mej levande.ångesten dödar ting inom mej.men vi kämpar<3
GillaGilla
Det är precis som du skriver för mig också. Det äter verkligen upp en. Men jag kan inte lämna dig, eller någon eller något annat här. Det är för dyrbart. Vi kämpar på, trots motvinden ❤
GillaGilla
kollade igenom dina senaste inlägg lite snabbtvanji gud vad du har utvecklats!!! du kansek inte ser det själv ännu men du har kommit jättelångt gumman, jag är så stolt över dig så duktigvisst det gör ont att släppa personalen där borta det är inget konstigt med det och det är okej att vara ledsen och gråta man måste få det oxåman månste ju oxå få komma hem och bara vara liten när man behöver detska bli så roligt att få bo närmre dig och kunna träffas merajag älskar dig sizoch btw snygg design:)
GillaGilla
Jo … men det är som du säger. Man måste få känna det man känner. Annars blir man bara ännu ledsen. Ser fram emot det massor ändå, att flytta. Kommer ju kunna träffa dig mer. Är så glad att vi inte tappat varandra under dessa 3 åren då avståndet varit långt mellan oss <3Tack! :)Älskar dig syster ❤
GillaGilla