Poetiskt: Ett skimrande lik

Rädslan sticker hål i mig

Jag kan inte behålla det som är meningen att behålla
Denna förbannande smärta

Det knäcker mig tid efter tiden
Bit efter bit

Ångesten fåglar pickar sönder mig som
jag vore ett as
Det blir bara vidriga och köttiga slamsor kvar

Det misslyckandes jag var

Rädda mig någon!
Kom till undsättning från eran lyxiga båt

Men de alla bryr sig bara om sig själva

*

Jag är tillbaks

Klockan tickar så oroväckande …

*
Det svartnar för mina ögon
Mörkret är allt jag kan se, eller förnimma
Det är allt jag skall se, allt jag skall förnimma

Det finns inget himmel likt ljus
Minnen från sommarängens kvällar bleknar,
med takten då mitt hjärta sackar efter

Halva slag

*

Går det att sy ihop mig igen?
Den själsliga läkaren säger ”det finns inget som kan läkas”

Skadad invärtes

Jag går därifrån

Mina armar blöder
Det fanns ingen tid för medlidande

*

Förlorad tid och mer förlorad tid


Det finns ingen mer tid till att andas

*

Lama försök, hela tiden
Omringar mig som en orm
När den kväver sitt byte
Till döds
*

Det kommer inte, det kommer inte
Jag är tvungen att vänta i denna smärta
Vara fullt medveten om vad som väntar

*

Jag väntar, jag väntar
Men allting är och förblir tidlöst

*

Liten, svag och blek
Som förr blir mitt nu och min framtid

*

Ett skimrande lik

Väntar in sömnen
Den man aldrig kan bli fri
Fjättrad till döden
Buren på en skitig bår  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s