Det var en gång då jag såg utöver havets gräns från en fyr

Jag kan inte komma ifrån det, minnen. Det som varit och som lämnat spår. Hur ska jag kunna minnas utan att bli melankolisk? Sentimentala stunder. Som då M och jag såg utöver havets gräns från en fyr.
Minnen …

Varför är minnen så svårt? Är det därför vetskapen om att det inte kommer tillbaks finns?

Kan det inte komma åter till mig?

Jo, om jag söker inom mig, så kan jag ändå hitta det. Spela upp upp det igen, minnet har återuppväckts igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s