Det är instabilt och jag hjärnkollapsar. Jag skriver antagligen detta när min blogg fortfarande är låst, just nu vill jag bara vara själv. Vill inte ha något med omvärlden att göra. Eller någon alls, tills jag får en rätsida på detta, som stör mitt liv och vanliga rytm.
Jag är fortfarande förbannad, ledsen och besviken. Men jag har fått hjälp från boendet som en ”mellanhand”, informationen kommer gå mellan boendet och mig. Jag kommer inte själv längre att kontakta min handläggare på den dagliga verksamheten, tills vidare. Som att personen inte vill lyssna, eller inte riktigt försöker det heller. Den dagliga verksamheten vill fortfarande gå efter den mall de har. Fastän jag är tydlig, så försöker de fortfarande att ändra mina tankar. Så allt ska passa dom. Men inte mig … Det är i alla fall den känslan jag fått.
Jag är en individ, inte bara ett problem och jag är känner mig missförstådd. Jag är högfungerande, men varför, vill de inte se det?
samhället är sjuka i huvet hur dem håller på mot oss:S<3
GillaGilla
Kan inte annat en hålla med i de orden :S ❤
GillaGilla