Poetiskt: Det fragila ljudet av min röst

Mina andetag var bly.
Jag var ångestens trasdocka.
Fjättrad av rädslans kedjor.
Det skav mot min hud.

Rispor blev sår …

Jag bar eländets vrede.
Tyngden förintade hoppet.
Är det nu,
jag ska gå under?

Jag kunde aldrig göra mig fri.

Mina tankar förtvinades!
Medan jag såg på min egna undergång.
Genom gestalterna av min barndom.

Tystnaden av livet …
Allting var på väg att sluta andas.
Varje andetag,
var en vibration av svaghet.
Likt det fragila ljudet av min röst.
Är det nu,
jag ska förintas?

Av detta liv av miserabla försök,
att hålla mig levande!

Mina ögon såg färglöshetens vågor,

ständigt återkomma.
Medan vinterns köld tog tag i mitt hjärta!
Slet ut den från mitt bröst!
Och högg ihjäl den,
med den sylvassa kniven.
Som alltid …
Var ämnad mig.

4 kommentarer på “Poetiskt: Det fragila ljudet av min röst

Lämna ett svar till mittprivatakrig Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s