Jag är ingen dåre, men behandla mig med respekt

Genom tiden och platser jag har varit på har jag mött på flera skrattretande, allvarliga och dåliga sätt i sociala sammanhang där man har behandlats som en dåre eller respektlöst i vetskapen om att jag har Aspergers syndrom. Såklart finns det bra bemötande. Men övertaget har ändå det dåliga bemötandet vunnit.

En tanke som dyker upp ibland är att man inte behöver dumförkara sig om man inte vet nått. Om man påstår till mig att jag kan bli frisk, att jag kan bli bra om jag fortsätter att kämpa är bara en bedrövelse i mina öron. Asperger är bra mycket mer en än bok.
Samtidigt vill jag bemötas med respekt, att omgivningen kan ha en förståelse för mig och min problematik.
Men oftast är det jag som måsta anpassa mig efter något jag faktiskt inte är kapabel till. Att vara i en stimmig skola, flera timmar om dagen och ta för givet att jag ska prestera bra i skolarbetet är en ohållbar situation. Som samhället inte har fattat än.

Sen cirka 3 år och tillbaks har jag istället praktiserat än för att gå i skolan. En sanning är att jag inte tagit studenten och får nu aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga. Skolan var tyvärr inget för mig och det är i alla fall hyfsat accepterat nu, förutom vissa som bara antar att man ska gå i skolan.

En moral fråga klingar till i mig ibland, hur mycket ska man berätta om sig själv när det gäller sin arbetsplats? Jag berättar inte om mina diagnoser. Ibland har jag kommit i kniviga frågor om skolan som jag får vitljuga mig ur.
Ibland önskar jag att de som jag jobbar med hade vetskapen om min problematik, en liten förståelse som de inte har nu.
Jag har berättat en gång till en person, men fick inte svar sedan, och tänkte då: sa jag för mycket nu ändå? Men det är inget att älta över, försöker jag påminna mig om. Jag gjorde det som kändes bäst för mig då, och jag kände att jag ville försöka att förklara, den andra sidan av mig.

4 kommentarer på “Jag är ingen dåre, men behandla mig med respekt

  1. vad har hänt med bloggen…vart helt annorlunda men man måste testa sej fram :)<3men ja håller med dej och ja vet hur det är,men för mej får du vara dej själv.ja fördömer dej inte sis och det vet du<3

    Gilla

  2. Jättebra skrivet, tjejen! Jag håller med dig om många saker som du skriver.Om du vill ha hjälp och råd finns det olika grupper på Facebook där du kan få stöd. Jag har en grupp kallad ”Se individen, inte diagnosen”, där jag tar upp sådana här saker.Ta gärna en titt på min blogg, för jag skriver ibland om diagnoser: http://www.pikkumyy-lillamy.blogspot.comMed all respektEllie

    Gilla

  3. freddy: Fick ju ditt svar på den första frågan via fb. Tur att den blev som vanligt igen 🙂 Och jag fördömer inte dig heller, som jag vet hur det är också ❤ Bara synd and man behöver bli behandlad på fel sätt :/

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s