Ilska och irritation (men snart något bra)

Min Asperger har verkligen blivit utsatt för stryk idag. Men jag kan först berätta att dagen började bra, och blev lite oväntad. Jag fick tag på den ena gällande en lägenhets visning, men det som var tur också, var att jag testade med det andra numret till den andra personen, och jag fick svar! Så nu har jag fått två tider till visningar. Och jag hoppas och hoppas på att jag kan få en av lägenheterna. Som jag verkligen behöver ha en lägenhet till augusti, och det skulle också vara skönt för mig själv, stressen som kommer oftare nu. Så slipper jag söka vidare och vetskapen att jag har ett ställe att bo på när jag flyttar skulle lugna mig enormt.

Sen kommer vi till Asperger krocken. När jag slutade på jobbet så kollar jag som vanligt in min telefon och jag såg att läkaren har ringt, och elden tändes omedelbart inom mig. Kan läkaren aldrig fatta, att den inte kan ringa hur som helst, utan förvarning, och inte missa samtalstiden med timmar! Om jag ska anpassa mig till samhället så mycket som jag gör nu, måste man visa mig respekt för mina svårigheter som jag har! Blir så förbannad. Men så hade jag visst fått en bestämd tid senare för idag, men efter en kvart väntan var kontaktpersonen tvungen att gå upp. Men så ringde det kort efter, och jag tänkte, okej jag svarar fast personalen inte är här nu (som jag skulle behövt denna gång). Läkaren ville höra om allt var bra, och jag svarade ja. Sen frågade jag om han hade fått meddelandet om att jag skulle behöva en medicin för en sak, som jag inte vill ta upp här. Men läkaren hade bara som information fått ”medicinändring” … Åh nej, tänkte jag. Läkaren frågade givetvis vad det handlade om. Men jag hade hjärnkollapsat innan läkaren han ställa den frågan. Jag svarade att jag inte orkade prata om det just nu, att vi kan ta det en annan gång. Vi bestämde en samtalstid om en månad, och jag var dum nog att svara ja! En månad är allt för lång till gällande problemet som är nu.

Jag sms:de boendet om en Sobril och berättade upprört om vad som hade hänt. Min kontaktperson kommer ringa tillbaks och prata med dem.

De fattar inte, jag klarar inte detta! Plötsliga förändringar + att jag behöver stöd vid samtalet som att jag inte orkar ta upp allt ibland, som nu. Jag håller på att brusa upp mig igen känner jag.
Får lugna ner mig med bra musik nu, och fokusera på att jag ska träffa en vän snart. Men jag säger bara, fan vad arg jag är.

2 reaktioner till “Ilska och irritation (men snart något bra)

  1. Blomman: Jo, man kan verkligen undra det … Psykiatrin är inte direkt något att hurra över. Har skrivit svar till dig på din blogg angående diagnoserna. Kram.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s