Förhållande, kärlek och Aspergers syndrom

Andan lever fortfarande vidare med att kvinnor ska skaffa barn och familj, men tack och lov för att man nu som ung i Europa, Norden har ett val kring det.

Jag har funderat mycket på hur jag vill ha min framtid inom förhållanden och kärlek. Men för mig känns kärlek en aning överskattat. Jag prioriterar vänskap och familj högre en att ha en flickvän/sambo. Den punkten kanske stärks med att jag behöver mitt, mitt eget ställe, och jag är inte så beroende av att vara med någon hela tiden, eller att ha någon hela tiden. Det tillhör min diagnos Aspergers syndrom. Fast generellt sätt är vi alla ganska olika där.
Jag har också funderat på det där med att skaffa barn någon gång. Men det känns inte som jag kommer fixa det och det känns absolut inte aktuellt och kommer nog aldrig göra det. Jag har nog med mig själv, och lär väll ha det hela livet. Diagnoserna ställer till det. Och jag prioriterar mina intressen och konstnärliga sida högt. Och jag tycker att det är viktigt att kvinnor ändå vågar gå emot normerna av vad en kvinna borde vara, och hur en kvinna skall vara. Vi har rätt att få välja lika som en män har. Vi är alla människor trots allt.

Men samtidigt vill jag ha kärlek, eller kanske intimitet är det rätta ordet. Jag känner det, att jag ändå vilja känna kärlek med någon.
Jag har haft förhållande, men jag måste säga att mina erfarenheter är ganska små där. Det finns flera anledningar, en av dem är att jag är homosexuell (det är inte lätt att hitta en tjej som är det med, eller är bisexuella heller för den delen), jag har Asperger som gör att jag har det extra kämpigt med att tolka känslor, och kärlek är jävligt komplicerat. Och jag har mått dåligt genom alla mina tonår. Dessa tre faktorer har det inte gjort det lättare att hitta en tjej som jag skulle vilja vara med.

Vad har ni för åsikter och tankar om kärlek?

4 kommentarer på “Förhållande, kärlek och Aspergers syndrom

  1. har en sambo och tycker att det är viktigt att ha någon att känna kärlek med, men känner som du kring det här med barn. har också nog med mig själv pga min diagnos (AS) och är glad att min omgivning till slut har accepterat att jag aldrig kommer att ha barn. förstår att det inte är lätt för dig som liksom jag har AS och dessutom är homosexuell. tycker själv att det är jävligt svårt att tolka känslor och sånt…kram ❤

    Gilla

  2. vet hur det är.ja har funderat på det där många gånger och skrivit om det.ja vill kanske ha nån att dela kärlek med.men ja vill inte bo ihop med nån.för ja måste ha mitt lilla kryp in.där bara ja får vara.delar man lägenhet så försvinner det tyvärr:(.men ja prio familj okej inte familjen.men du räknar som min familj men du fattar.vänner prio ja oxå.samt musik.ja ser inte nånstans vart kärlek passas in.men ja vet hur det är sis<3

    Gilla

  3. anna: Okej, men som jag skrev, vi är väldigt olika där. Skönt att höra att din omgivning accepterar ditt val av att inte skaffa barn. Jag fattar inte vart orken skulle komma ifrån. Men det är bra att veta vad man klarar av och vad man tror att man inte skulle fixa.Det är det, verkligen. Om vänskap är svårt är kärlek dubbelt så svårt. Men kärlek är ju också något fint. Kram.

    Gilla

  4. freddy: Okej. Jo ens eget ställe är lika guldvärt för mig som det är för dig. Förstår det, när du berättat för mig om din familj, men du har mig ❤ Och jag sviker inte dig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s