Del 1: Det sista mötet inför utflytten i augusti

Den 24 maj satt jag i bilen på väg till mötet som skulle äga rum i min hemort.

Det sista mötet inför utflyttningen. En mäktig mening. Jag hade innan mötet trott att jag skulle få mer klarhet, mer svar och en tydligare utgångspunkt inför flytten. Men tyvärr blev det inte riktigt så. Bilden i huvudet krossades ännu en gång. I mitten av mötet stängde jag av mig. Kändes som att jag gav intryck av att vara en pajas. De fick inte se mitt riktiga jag. Men man pratade över huvudet på mig, kastade frågor till mig som jag inte kunde svara på, eller inte orkade heller.

De som var med på mötet var två från boendestödet, en av dem kommer bli min kontaktperson. Sen var min handläggare från LSS med, och en handläggare från verksamheten som kommer hjälpa mig med praktikplats. Sedan var en samordnare från psykiatrin med, som jag inte träffat förut. Min mamma var med, samt jag själv och min kontaktperson och även samordnaren från träningsboendet som jag bor på nu. Alltså var det 8 personer utöver mig som var med. Snacka om man kändes sig mör i huvudet.

Jag har varit väldigt skakis, och är det än. Mötet kändes halvdant planerat, som de borde tänkt på innan. Som de faktiskt har kunskap och Aspergers syndrom och borde veta dess svårigheter. Mötet kändes inte helt bra, och det kändes inte heller som alla var med på en och samma sak, alla tyckte olika hit och dit. Medan jag satt i kläm. Det är ännu en gång mig de pratar om. Har jag något att säga till om, svaret är både jag och nej.

2 kommentarer på “Del 1: Det sista mötet inför utflytten i augusti

Lämna ett svar till Vanjavit Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s