Anledning 1,2,3 och att överleva men önskan att leva

Jag har hamnat i en riktigt slitsam period nu. Att må bra i mitt liv har inget långvarigt utgångsdatum. Så fort jag tror att det är stabilt så kan det med ens dröja en dag, och vips så är man mer eller mindre lågt ner i må-bra skalan. Inte bara för det blir så, denna gång är anledningen många. Anledningen 1: Att vara kreativ har snott energi, inte bara gett. Anledning 2: Jag är orolig för att jag inte kommer få en lägenhet tills augusti månad i min hemort, som det verkar vara för jävligt svårt att få en. Anledning 3: Att planen kring utflytningen inte är klar än. Det finns flera frågetecken kvar. Som gör mig orolig, även om jag inte alltid påstår det.

Dessa 3 anledningar räcker för att få mig OFF i skallen. Får mig att blir mer orolig, ångestfylld och trött. Jag får automatiskt sämre aptit. Jag blir tankspridd och splittrad i mina känslor och mer fundersam kring mina diagnoser. Inget roligt läge alls, men jag gör allt vad jag kan ändå. Jag är en överlevare i många plan, men jag önskar att leva mer.