Mina tankar är spridda. Oskarpa. Men samtidigt så verkliga. Som något inte vill falla på sin plats.
Det pendlar, mellan lycka och rädsla. Rädslan är den dominerande känslan, har mer makt en lyckan. Rädslan äter lyckan. Förvirrad över den splittrade känslan. Vad som är vad i det diffusa.
Just nu har jag inget hem. Nu är jag i en ständig resa. Söker. Reser till nästa kapitel. Men ett kapitel är inte avslutat än. Tiden här.
Mitt namn var Michelle 
tänk på att du har ett hem och du har en underbar bror som bry sej om det och titta på kortet vi tog så mår du bättre sis<3
GillaGilla
freddy: Jo det är sant, att jag har ett hem och att jag har ett hem med dig. Men ibland är känslan stark. Men då ska jag titta på kortet ❤
GillaGilla