Att minnas, men att inte förlora sig själv i minnet, är det möjligt? Att hålla sig levande i den druckna världen från förr? Minnena som tränger sig inpå under ens hud. Det känns varje gång som jag ska förlora mig själv igen. Jag behöver ha en säkerhet, en mur. Samtidigt som jag hatar den muren, på något sätt. Behöver jag finna en fristad ifrån mina hjärnspökens gestalter. Att få vara ifred inombords.
Hjärnspökens gestalter
vet hur det är.min fristad är när ja är med dej eller när ja skriver musik/lyssnar på musik<3
GillaGilla
freddy: Jo, det är nog så för mig också, och böckerna ❤
GillaGilla