Poetiskt: Svarta minnet

Hindrar mina minnen, mig från att växa?
Ifrån, till något? Minnet det klamrar sig fast med sina krokiga händer,
som grenar om min själ och äter upp mig där inifrån.
Jag jämför mig med den som jag var då, vek, svag … ensam.
Har då den jag är nu, någon betydelse alls?

4 reaktioner till “Poetiskt: Svarta minnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s