Första och sista arbetsdagen denna vecka

Jag är inte van vid att vara så mycket ledig som jag varit nu, och ändå pratar vi bara om 3 dar. Antagligen är anledningen det att jag inte gillar att vara ledig, då dagarna bli så förbaskat långtråkiga och plus att mina negativa tankar tar upp alldeles för mycket tid för att jag ska kunna njuta av ledigheten. Men denna vecka tog jag ledigt efter påskhelgen för att jag skulle på konserten. Som var helt underbar.

Något jag känner mycket för tiden, varför man gräver, gräver efter felen i sitt liv, med sig själv, men så sällan ser det som är bra, med omgivningen och sig själv. Som människa känner jag mig väldigt svag på det sättet, att jag inte har kraften att faktiskt se att jag har en stor talang för att måla, uttrycka mig i skrift, att jag inte dömer, är snäll och insiktsfull, att jag varken röker eller dricker och är vegetarian och på det sättet tar jag avstånd från miljöförstöring och har ett sunt sätt att leva på. Och omgivningen, jag har familj … en sån underbar familj, vänner som jag älskar och som älskar mig tillbaks, jag har ekonomi så jag klarar mig och så jag också kan spara pengar, jag har tak över huvudet, jag har mat så jag slipper att svälta. Det är inte självklart att alla har det så, världen är orättvis. Men ändå ser jag det som inte är bra, jag ser misslyckanden, jag ser min svagheter och jag ser mig aldrig som tillräcklig, jag sätter sky höga krav på mig. Och omgivningen, jag är fortfarande arg på många saker, hur illa jag blivit behandlad, hur allt går emot mig och tanken av att leva med dessa funktionshinder får mig att ibland överväga självmord.
Men se, så glömmer jag bort mina bra saker, mina bra händelser i livet. Hur svårt kan det egentligen vara?