Bipolära svängingar?

Det blev en sen kväll igår, rädslan hade ett järngrepp om mig, rädd för att förlora kontrollen.
Det är något jag har svårt med, att våga sova. Tänk om jag skulle vakna upp mitt i natten, och märka att jag håller ett rakblad i handen, blodet ligger på golvet och mina armar är uppskurna. Utan att jag vetat om att jag gjort det. Den rädslan höll mig fast igår. Så jag läste, grät emellanåt, stirrade i taket … försökte sova på golvet i garderoben, men jag lyckades inte, för känslan fanns där ändå. Jag somnade först efter jag 1-2 kanske, efter jag tittat lite på Harry Potter och Fenixorden, i soffan.

Vaknade upp idag, när det blev för ljust för att kunna somna om. Och jag tänkte, och förundrades över hur mitt humör skiftar så kraftigt. Och började fundera på min diagnos Cykoltymi, som är en mildare form av Bipolär sjukdom. Som kan utvecklas till Bipolär diagnos, eller också försvinna. Men jag börjar fatta, att jag kanske börjar bli mer Bipolär en vad jag varit innan. Inte så att mitt humör svänger så kraftigt så jag behöver läggas in. Men att just känna, från att må bra till att fundera på döden, att det kanske är den ända utvägen ändå. För att slippa allt jag känner. Och det påtagliga självskadesuget som finns. Funderar på att berätta det för personalen, någon jag känner mer väl.

Idag snöar det, jippi, eller inte alls. Och påsken är här, kommer antagligen få anorektiska utbrott över allt onyttigt jag köpt och kommer stoppa i mig. Men what a fuck? Det är ju bara påsk en gång om året.