Poetisk: Den stjärnlöse

Jag förstår inte vad som händer
Mina händer trevar efter något
Men jag vet aldrig vad det är

Det ständiga ekot ….

behöver fyllas …
Fylla det här tomrummet med något

Kärlek är överskattat
Hat är en annan sak

Ständigt resande,

sökandet efter saker som inte finns
Jag famlar blint i mörkret
Men blir bara mer vilsen, för varje stjärnlösa natt …

Om jag ens kan skingra, dag, natt? Liv, eller död?

Meningen som klingar …
jag lever i mitt egna mörker

Viskande … krypande … drypande
I mitt egna ångande svett
Det stinker ruttet i denna håla
Jag gestaltens mask, kravlar med mina armbågar fram
Men aldrig upp

Jag faller i mörkret
Längre ner i avgrunden

av val och beslut
Det hejdlösa skriket vittrar,
smulas sönder, och förintas sen av elden
Det som varit levande blir en förlust

Livet, det sipprar ut.

2 kommentarer på “Poetisk: Den stjärnlöse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s