Jag förlorade vänner när min Asperger kom fram

När jag fick min diagnos Aspergers syndrom hade jag redan då förlorat flera av mina goda vänner jag haft sedan jag gick i lågstadiet. Vi växte upp i olika världar.

I högstadiet blev jag så pass dålig så jag till slut fick akut tid till BUP efter mitt sjunde sjukhus besök. Jag slutade att gå till skolan, och fick både antidepressiv medicin och hade en hög dos av Risperdal (anti psykotiskt medicin). I början hade jag fortfarande kontakt med vänner, men när jag blev ännu sämre psykiskt så tappade vi kontakten. Efter det så hittade vi aldrig helt tillbaks igen.
Jag saknar dom jag kände, jag hade ofta väldigt roligt och har många betydelse fulla minnen som jag aldrig kommer glömma.

Och jag känner mig väldigt ledsen i dagsläget, när jag tänker på det. Hur mitt liv blev ett helt annat en vad jag tänkte mig. Skolan tappade betydelse och jag drog mig undan och hamnade i ett träsk.
Och jag känner mig lite avundsjuk, att de andra forfarande har kontakt, men jag får inte vara med.
Såklart så växer man, åt olika håll. Men känslan finns där ändå, ledsamheten och minnena som jag gärna vill återuppleva.

Ni som har Aspergers syndrom, ADHD eller något annat som handlar om det psykiska välmåendet, känner ni så här? Saknar ni den tiden som var förut? Med vänner som man inte har kvar? Skulle vara intressant att höra eran tanke kring det.

12 reaktioner till “Jag förlorade vänner när min Asperger kom fram

  1. ja saknar dem inte med tanke på det va flertal vänner som va riktigt dåliga och kriminella.ja ångrar inte ett dugg att ja sa upp konkakten och flydde från norrköping men ja förstår din tankegång.men och andra sidan.dem som säger upp eller man förlorar är inte bra vänner<3

    Gilla

  2. Freddy: Okej, tråkigt att höra .. att du inte har haft ”tur” eller vad man ska säga med vänner. Men nu har du i alla fall mig <3Jo du har nog delvis rätt med att dom man förlorar kanske inte är bra för en, men så kan det även vara att man växer ifrån varandra, tror jag.<3

    Gilla

  3. jo ja flydde ju till s-tälje som du vet och då började ja från scrats med det mesta som vänner tex.ja tror ja sa upp 90 procent av mina gamla vänner och fick massvis med nya som dej sis.det ångrar ja aldrig att randomaddade dej.bästa beslutet hitils<3<3

    Gilla

  4. Både ja och nej där. Några av mina forna vänner kan jag sakna och djupt ångra att jag inte försökte mer med att behålla kontakten(inte nödvändigtvis på grund av AS men ändå) så finns det ju de som jag helt enkelt inte tycker var värda att försöka behålla kontakten med för i mina ögon är de idioter. Jag oroar dock ibland för att vi ska glida isär Vanjavit. Det vill jag inte ska hända för det är så tråkigt när man glider ifrån av fel orsaker<3//Snake

    Gilla

  5. Vanjavit, åh önskar nu att jag kunde springa över och krama dig. Du är stark. Jag har ju också stött på det, och tyvärr hamnar man i dom sitsarna ännu, fram och tillbaka. Men just att som sagt var tanken är alltid där. Men man är ju alltid ledsen för det. Men vi är starka tillsammans, åh JAG SAKNAR OCH ÄLSKAR DIG ☺♥

    Gilla

  6. Freddy: Okej jag förstår. Det blev lite så för mig med när jag kom till fransblom först, och sen träningsboendet. Och jag är lika glad som dig, för att vi hittade varandra, broder ❤

    Gilla

  7. Snake: Okej … lite så är det för mig med, att vissa inte har varit bra nog för en …Jag tror inte du behöver vara orolig för det. Nämligen, jag har försökt att hålla kontakt med flera sen jag flyttade till boendet. Men det är inte många som finns kvar. Men du finns, och sen några få till. Du har alltid en plats i mitt hjärta, jag har älskat vara stunder och kommer inte glömma någon. Jag släpper dig inte så lätt. Och som sagt, i augusti flyttar jag tillbaks till Norrköping, jag har vuxit som människa och mår bra i mig själv. Så jag känner att jag kan vara en bra vän samtidigt som jag orkar med mig själv. Kom ihåg, du betyder guld för mig. Och jag hoppas att vi kommer ha kontakt länge länge till ❤

    Gilla

  8. har aldrig haft speciellt många vänner, var annorlunda redan som liten, så inte många ville vara vän med mig. :/ sedan när jag fick reda på att jag har AS så insåg jag att det nog var anledningen till att jag nästan inte hade några vänner. så jag kan inte säga att jag saknar tiden som den var förut, men jag skulle gärna ha fler vänner.kram

    Gilla

  9. Anna: Hm okej. Synd att höra, att folk inte såg din bra sida, som varje människa har. Som du har också, kan jag tänka på då. Till viss del saknar jag inte min tid, speciellt inte i högstadiet då allt gick överstyr. Men lågstadiet och en del av mellanstadiet saknar jag. Jag var snarare så att jag hela tiden lärde mig hur man skulle vara, hur man skulle göra genom att härma. Till slut slutade det fungera … Jo förresten. Har du någon hemsida eller blogg? 🙂 Skulle vara intressant att läsa i sådana fall, som du har Asperger och verka gilla att fota, om jag kommer ihåg rätt. Ta hand om dig. Kram

    Gilla

  10. du kommer alldeles rätt ihåg att jag gillar att fota. :)har ingen blogg, men en hemsida, inte så uppdaterad såg jag nu, men några av mina foton kan man se på den. 🙂 ta hand om dig du med.kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s