Vad som sas under mötet

Den 17 februari åkte jag med tåget tillsammans med min kontaktperson för att träffa det nya boendestödet och den dagliga verksamheten för att förbereda inför utslussningen som vi bestämde för att vara i augusti månad. Nu efter snart 3 år på träningsboendet är jag redo för att flytta ut och ta ännu ett steg mot självständigheten. Samtidigt känns det väldigt otäckt, nu när jag bor här finns det personal dygnet runt, när jag sedan flyttar ut kommer det inte finnas den möjligheten. Men trots det, rädslan över det, så känner jag spänningen för att flytta helt till eget.

Vi alla var väldigt enande, det känns som dom inte kastar iväg mig vart som helst, utan känslan jag har är väldigt positiv, och dom lyssnade till mina önskemål.
Många gånger har kommunen inte lyssnat, utan dom har trott att det är självklart att jag ska klara av det och det andra. Så jag känner mig väldigt tacksam över att någon lyssnar på mig. Och så har jag även backup av boendet, de har lovat att de inte bara slänger ut mig någonstans utan en helt klar planering. Jag är evigt tacksam för att jag fick chansen att komma till träningsboendet. Om inte, vore jag en splittrad ruin, jag vore ingenting.

Sammanfattningen av mötet:

– Jag är beviljad 6 timmar i veckan av hjälp från boendestödet. Vi har tänkt dela upp det, så 3 tillfällen i veckan så kommer jag träffa någon av de 2 kontaktpersonerna som jag kommer få.

– Om det skulle hända något, eller om jag undrar något så finns det alltid något man kan få tag i. Så även om skillnaden är stor mellan träningsboendet och boendestödet så finns det ändå alltid någon jag kan få tag i, som är en stor lättnad.

– Den dagliga verksamheten hjälper mig så att innan jag flyttar ut så ska det finnas en praktikplats, jag har sagt att det är bibliotek som är saken som gäller.

– I augusti månad, någon gång mellan vecka 33-34 så är det meningen att jag ska flytta. Det är några få saker som står oklart, som inte min läkare var med på mötet så kunde jag inte fråga om hans åsikt om DBT eller psykolog kontakt. För en samtalskontakt känns som det är ytterst viktigt, framför allt i början. Sen är det även lägenheten som jag behöver söka efter i sinom tid. Men annars står det mesta klart.

I maj månad är det meningen att jag ska få träffa mina två kontaktpersoner. Så under våren och sommaren kommer det nog bli fler resor hem, eventuellt då jag också kommer behöva titta på lägenheter.
Men det närmar sig, och jag längtar.