Från det svarta djupet och upp

Mitt humör går mig fortfarande på nerverna. Från att vara på ett bra humör, kan jag sjunka till det svartaste stadiet då allt känns förgäves, hopplöst och becksvart. Det är svårt att hänga med, som det kan svänga på bara några minuter. Blir som någon form av Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Hyfsat förvirrande är det också.

Min kontaktperson försöker påminna mig om det ”positiva tänket”. Fick ner en lapp i brevlådan idag, då det bland annat också stod: ”Glöm inte det positiva tänket, du klarar det”. Det känns skönt, att folk inte ger upp om mig så lätt, när jag är i det här instabila läget.
Det känns som allting skulle vara för evigt, men det är det inte. Det går över, som det har gjort många gånger förut.