Down period

Mina dagar nu börjar bli svajiga, eller dom är det redan. Jag är väldigt sliten psykisk, av dessa svängar. Från att må bra, kan jag lika gärna hamna på botten, börja få en ren dödsångest, och då börja fundera på valet att ta sitt liv. Ni behöver inte vara oroliga, som jag inte ser mitt destruktiva beteende som ett val längre, så har jag styrkan att stå emot. Men ändå, när jag är där så är jag livrädd. Känner att jag behöver ta upp det här på mötet idag. För det här skrämmer mig, när jag sjunker så djupt bara på några minuter. Det som är tur, med det hela är att jag inte är på botten hela tiden. Det finns ljuspunkter. Som mina vänner, familjen, musiken och konsten, framförallt.