Nu kan jag säga, det blir bättre

Det är bättre idag, inte samma huvudvärk och inte samma seghet i kroppen. Så jag är också gladare … eller har mer energi i alla fall. Dagarna förfaller som vanligt annars, med musik, datorn, jobbet, promenader, böcker och projekten om Stieg Larsson, som förövrigt går framåt i en stadig takt. Just nu trivs jag ganska bra med livet, ingen särskild ångest, inget särskild panik eller rädsla. Känner mig stabil och är nöjd med läget som är nu. Att notera också: under samtalet med min kontaktperson igår så fanns det inget att nämna, inte från men egna sida i alla fall. Vi tog upp en sak, eller det var mer ett konstaterande.
Det känns fortfarande främmande för mig, att läget är så bra, stabilt och inte cirkulerar kring ångest och hallucinationer, som har varit mitt liv i flera år tillbaks. Att livet handlar om livet, inte att överleva och inte att fokusera på det svarta. Men det är helt otroligt, 3 år och nu är jag helt annan människa. Om jag inte hade kommit till boendet, så vet jag inte ens om jag skulle ha levat idag.