Som ett frågetecken

Jag är i en period nu då jag inte förstår omvärlden, eller ens mig själv. Tror just att det är anledningen också, till att jag inte förstår det som händer runt omkring … För jag står med tomma ögon mot själv. Jag kan inte ta på vad jag känner, herregud, jag vet inte ens vad känslan i kroppen är! Som är hemskt frustrerande, när den där känslan växer. Och jag vet inte då ens, vad det är jag egentligen känner. Och det där med omvärlden, så tror jag att alla är arga på mig … Innerst inne vet jag att det inte är sant. Men jag misstolkar folks röster och mimik, egentligen kanske bara personen är trött, och inte alls arg.

Jag är så förvirrad i dagsläget, jag försöker hitta känslan genom att skriva och göra skisser … ja, jag försöker verkligen. Men i tankarna är jag ofokuserad. Allt det här är så frustrerande, känner mig som en komplett idiot, på något sätt.