Tankegångar utan slut

Nu när jag är här, huvudet full proppat med saker som inte ens behövs. Fattar jag ändå vad det är. Även fast jag har Asperger och är mer av en ensamvarg så betyder det inte heller att jag inte behöver social stimulans. Jag funderar ofta på varför helgerna blir så jobbiga. Nu har jag svaret. Även fast jag inte jobbar särskilt mycket eller längre stunder så måste jag undermedvetet gilla dom stunderna som är. Att heja på arbetskollegorna och ibland samtala. Även fast ”kallprat” är bland det svåraste i kommunikation för mig.

Men under helgdagarna är jag som min egna fånge. I princip är jag själv under hela dagarna, och mest i lägenheten. Förutom någon enstaka promenad, eller två.
Så hela dagarna går jag omkring med tankar, som inte borde ta upp så mycket av min tid, vissa saker som inte ens är viktiga. Eller saker som jag inte har en chans att lösa för stunden.
Det är inte så underligt då egentligen, varför jag ofta mår dåligt som jag gör nu. All kraft som sinkas men som verkligen behövs.
Ibland kan livet vara surt.

6 reaktioner till “Tankegångar utan slut

  1. Jag tycker också att det är jobbigt med kallprat. Det är så svårt att kommunicera med personer som man egentligen inte har en privat relation till, ty jag vet aldrig riktigt vad som ”går för sig” att säga. Kram ❤

    Gilla

  2. Y: Precis samma för mig, råkar ofta haspla ur mig något som kan verka vara opassande. Eller så säger jag inte något men som jag då egentligen borde säga. Hmm krångligt är det minsann. Kram ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s