Tankegångar utan slut

Nu när jag är här, huvudet full proppat med saker som inte ens behövs. Fattar jag ändå vad det är. Även fast jag har Asperger och är mer av en ensamvarg så betyder det inte heller att jag inte behöver social stimulans. Jag funderar ofta på varför helgerna blir så jobbiga. Nu har jag svaret. Även fast jag inte jobbar särskilt mycket eller längre stunder så måste jag undermedvetet gilla dom stunderna som är. Att heja på arbetskollegorna och ibland samtala. Även fast ”kallprat” är bland det svåraste i kommunikation för mig.

Men under helgdagarna är jag som min egna fånge. I princip är jag själv under hela dagarna, och mest i lägenheten. Förutom någon enstaka promenad, eller två.
Så hela dagarna går jag omkring med tankar, som inte borde ta upp så mycket av min tid, vissa saker som inte ens är viktiga. Eller saker som jag inte har en chans att lösa för stunden.
Det är inte så underligt då egentligen, varför jag ofta mår dåligt som jag gör nu. All kraft som sinkas men som verkligen behövs.
Ibland kan livet vara surt.