Lenore och jag

Jag kan inte rå för det, men Lenore är helt i min smak av humor.
Också gestaltar jag henne i mig själv.
En trotsig flicka som inte menar illa men det råkar bli så ändå, och hon är
avskalad från världen och känslor, lite så där.
Ibland funderar jag på att ha henne som tatuering, men det väntar jag med.
Får se efter flera år, om jag fortfarande ser henne som en del av mig.
Jag vill inte ha en barnslig tatuering som jag ångrar, liksom.