Poetiskt: Där de svarta fåglarna pickade sönder min hjärna

Skrivet den 7/10-11

Efter allt, allt som hänt och som inte borde hänt
Men så se, står jag upp än.

Det, brände ner mitt liv
Från askan stiger jag
Men jag är rädd, skälver och skriker
VARFÖR TOG DET MIG!?

Jag brukade inte prata, eller svara
Jag levde i ett fördömt och förtrollat fantasiland
Där de svarta fåglarna pickade sönder min hjärna,
och feerna åt upp kvarlevorna.

Varje kväll svalde jag en tablett
Varje dag låg försvagad i min säng, stirrandes på ingenting
Som blev ingenting
Och varje kväll svalde jag tabletter.

Omvärlden tog mig på rundvisningar
Men jag fastnade i en cirkel
Jag bröt sönder muren
och några myror slickade upp blodet.

Jag talade i viskningar och fraser
inlärda från mästaren själv
Med sylvassa regler var jag tvungen att
följa dig med hängivenhet
Det tog mig, jag var sjunken till botten
Av allt.

Men så se, jag står jag upp
och jag hävdar att det, det är förflutet
En historiebok jag fyller med de sista minnena
Skräcken, sorgen, hatet och rädslan
som skulle kunna hemsöka mig
Jag vrider om låset med en nyckel, och så se.
Jag vann.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s