Ibland blir jag rädd vid tanken:
Tänk hur starka och höga doser av medicin
jag har stoppat i mig, varje dag i flera år.
Vad skulle ha hänt om inte? Skulle mina psykotiska
tillstånd ta sönder mig, den person jag är?
Skulle jag utveckla självskadebeteende tidigt?
Skulle jag ligga i sängen, titta på klockans sekundvisare och
låta huvud maskar göra mig deprimerad för evigt?
Så skulle jag gått under?
Nu är jag ju inte där, jag har en väldigt fungerande medicinering
och inte i särskilt höga doser.
Men ibland så kommer de tankarna ändå.
Hjärnspöken från förr.
