Tiden tickar och så går dagarna. Och livet funkar fint.
Jag behöver inte anstränga mig som om döden vore tätt efter mig.
Jag mår bra, bättre och bättre. Nu börjar också stressen som fanns för några dagar
sedan släppa.
Jag fördriver tid med musiken som jag älskar och annat sånt.
Det känns lite konstigt, att jag lever utan den extrema ångesten och destruktiviteten.
Jag har ju levt med den i mesta delen av mitt liv.
Trodde aldrig då att jag skulle bli så fri som jag är nu, men se. Det är jag, gamla ångest.
Mitt namn var Michelle 
älskar dig sizja du är friare nu du mår inte riktigt lika dåligt längre visst det blir bakslag men man lär sig hantera dem bättre för varje gångtesta en ny väg i livetdu är jätteduktig och jag är så stolt över dej att du kunnat släppa destruktiviteten och ångesten för att sedan kunna må bra fullt ut//sofie
GillaGilla
Vad skönt att du mår bra 🙂
GillaGilla
Yolanda: Ja verkligen 🙂
GillaGilla